FOTON - livet med OES
Jag tar ofta en massa bilder som jag inte vet vad jag ska göra med. För det mesta blir de liggandes på något minneskort eller i nån dator.
Dessvärre använder jag inte systemkameran så ofta, så därför blir kvalitén inte heller alltid så bra. Jag hoppas och tror dock att denna sida på ett bra sätt ska kunna illustrera vårt liv med våra älskade OES:ar.
2017-01-10
Det är härligt med valpar, men det är precis lika underbart med äldre hundar.
Det här är Becky, hon är 9 år på bilden.
Hon har alltid haft egna idéer om hur saker och ting ska vara och i vilken takt och ordning saker ska utföras. Den egenskapen har genom åren utvecklats och kan nu på äldre dagar lätt tas för ren och skär tjurskallighet.
Men jag skulle inte vilja säga att det är tjurskallighet, det bara bara den äldre hundens rättighet att ha en bra ålderdom och kunna få bestämma själv hur hon vill ha saker. Det får Becky.
Vill hon ha sovmorgon (vilket hon oftast vill) så behöver hon inte gå ut direkt på morgonen. Vill hon ligga mitt på köksgolvet och vara i vägen, ja men då får hon göra det.
Blir det bara en liten köttbulle över av middagen, då är det självklart att det är Beckys smakbit.
Man ska ha privilegier som gammal. Det har Becky. Och vi är glada och tacksamma för varje dag hon är med oss.
Förhoppningsvis kommer hon att förgylla vår familj i många år till!
November 2016, husse på promenad med flocken.
En av de vanligaste frågorna man får som OES-ägare är:
Drar de in mycket smuts?
Svaret är JA! Särskilt om man har fyra stycken hundar och gillar att promenera med dom på skogsvägar och stigar.
Inte nog med att golven hemma blir smutisga, det kan man ju lätt åtgärda med dammsugaren och en mopp. Värre är smutsiga hundar. Det är en omöjlighet att duscha av hundarna varje gång de varit ute på promenad. Man får helt enkelt försöka välja promenadunderlag efter vilket väder det är. T.ex. så undviks trottoarer och vägar under slaskiga vårvinterdagar eftersom den sortens smuts är riktigt jobbig. Bättre med natursmuts från skogen i så fall!
Eller att ha overaller eller åtminstone leggings på hundarna. Det sparar mycket tid och jobb.
2014-12-24
Även på julafton vill hundarna ut och få sin motion. Vi har en upplyst pulkabacke bokstavligt talat runt knuten. Där åker Albin ofta pulka medan hundarna, särskilt Polly, gärna springer upp och ner i backen för att "åka med".
Här är det jag som ska till att åka nerför backen, och då var Polly snabb att komma och sätta sig i mitt knä.
Hon klev dock ur när det hela började ta fart och sprang istället bredvid.
2014-08-10 World dog show
Ett kärt minne för livet. Babben, 9 månader, åkte till Finland och ställdes på Världshund-utställningen. Det var första gången för henne i juniorklass och jag hade faktiskt rådgjort lite med hennes uppfödare innan, om jag verkligen skulle ta med Babben eller inte. Detta eftersom jag kände stor tveksamhet att ställa ut henne, då hon såg mer ut som en lite förvuxen bäbisvalp än som en skön juniorflicka. Uppfödaren tyckte vi skulle åka och ta det som en träning och bara ha kul. Så det gjorde vi. Och tänk att bland 9 juniorer från fem olika länder, tyckte domaren att Babben var den allra finaste!
Jag var jätteglad, men Babben fattade inte riktigt vad som var så kul med den där rosa/silvriga/svarta rosetten jag så glatt viftade med. Men hon blev glad hon med, eftersom jag var så glad :-D
Hösten 2014
Vi tycker mycket om att gå i skogen. Ofta har vi ungefär samma rundor vi går, men ibland hittar man nya okända vägar. Så var det den här dagen. Vi hittade en mysig stig och kom ut ungefär där jag trodde vi skulle komma ut. Men för att nå den välkända skogsvägen, blev vi tvungna att snedda över en åker som legat i träda några år. Alla tre hundarna var med och vi hann gå närmare 100 meter innan jag av en slump tittar ner på en av hundarnas ben. "Lite frön bara" tänkte jag, bara att pilla bort när vi kommer hem. Men så tittade jag lite mer noga. På alla hundar. På alla ben. Och såg till min förskräckelse att dessa frön utsöndrat någon form av klisterlik fuktighet som fått all benpäls att klibba ihop sig. Det var som om man tänker sig fetvadd på rulle där någon stuckit in 1000 frön på olika djup. Hela benen var alldeles igentovade.
Då grät jag. Stora, runda tycka-synd-om-mig-själv-tårar. Sedan tillbringade jag nästan 8 timmar vid trimbordet och lyckades med hjälp av karda, pincett, peang, kam och borste, få bort det mesta av dessa otäcka förkapslar ifrån h-etet. Alla 12 benen badades och fönades torra och jag kunde sedan nöjd och trött stupa i säng.
Jag har aldrig tidigare i mina 30 år med rasen, sett dessa frön. Trots att jag under dessa år bott på flera olika platser och dagligen gått i skog och mark.
Och jag hoppas att jag aldrig någonsin mer kommer att råka ut för detta igen!
September 2014
Vi har en stor altan som är delvis under tak. Där tycker hundarna om att vara under varma sommardagar. Vi tillbringar alla mycket tid där under sommarhalvåret. Här är det sensommar och det vankas födelsedagstårta. Självklart har barnen i familjen bänkat sig först. Nu hjälper inte det för de två håriga "barnen", utan de kommer strax att bli nedmotade på golvet till förmån för familjens tvåbenta.
Äldsta hunden Becky vet att det kommer att sluta så, så hon bemödar sig inte ens om att försöka hoppa upp i någon ledig stol.
Min första tik, Bappi. När hon blev äldre så lät vi pälsen bara växa och växa. Hon hade en enorm pälsväxt. Så här såg hon ut när hon var 10 år gammal.
Våren 2008
Albin med stödhjul "cykelmotionerar" den några månader gamla Becky
Juli 2011
En lagom varm sommardag tillbringar valparna mycket tid utomhus. Här ligger Becky och ger di till alla de sex valparna i N-kullen